Vi kommer att ha mycket svårt att få barn på naturlig väg för att jag inte producerar så många ägg (har få äggblåsor) och kanske inte har så fina ägg så att de därför inte vill bli små barn. Äggens kvalite kan man inte se förrän de är uttagna inför IVF. Så ja vi ska göra IVF. Just nu sitter jag och försöker räkna ut när i vår vi kan klämma in provrörsbefruktning. Vi ska båda vara hemma och gärna inte för stressigt på jobbet. Det är inte så stora problem att hitta detta det svåra är att räkna ut när det är dax. Efter den sjunkande känslan så följde nämligen en en och en halv timmes långt samtal om vad som händer nu och någonstans mellan låg chans och att det i detta landsting erbjuds två IVF:er så började jag tänka på statistik och hur den förändras. Jag gick från att ha en 20-25% chans varje månad till att ha två chanser i livet att bli gravid.

Jag vet att det är så att man kan bli spontangravid (spontan!!!) men min hjärna är ganska negativ (eller realistisk som jag vill kalla det) och då blir det inte så roliga tankar. Nu är det ju så att vi har 40% chans att bli gravida vid våra IVF:er men det är ändå inte på spontan väg och så kan det hända så mycket på vägen. (NEGATIV!!!)

Jag har bara berättat för lite få personer för jag har lite svårt att hantera hur jag ska reagera på ledsna blickar och pinsam tystnad. Ibland går det bra och ibland gråter jag. Dock är det så att jag inte vill hålla mig undan, jag vill inte att man smyger på tå kring mig. Jag finner glädje i andras lycka och jag ser fram mot alla mina vänner som ska ha barn, jag ska bli den bästa tant Baloo ever =)

Måste ringa och höra vad han tyckte om maten.

på torsdagens rastvakt så hittade jag en liten kille sittande på lilla rinkens kant. Alla andra ettor och tvåor hade gått in men han satt där och dinglade med sina ben från kanten. Han hade fortfarande sina skridskor och hockeyhjälmen på sig. Jag tänkte att han kanske var ledsen och gick fram och frågade honom om något hade hänt. Han tittade upp och såg så lycklig ut.

- Jag har åkt skridskor!

- Ja, det kan jag se. Men är det inte dax att gå in nu?

- Jo, de andra har gått in.

- Men ska inte du gå in?

- Jo, jag tänkte det men jag kan inte få av mina skridskor. Läraren gjorde en dubbelknut.

Ungen ser fortfarande jätteglad ut. Jag hjälper honom av med sin hjälm och sätter mig ner och hjälper honom av med skidskorna och på med skorna. Under tiden berättar han glatt att detta är andra gången i sitt liv som han har åkt skridskor och första gången var dagen innan. Han är tydligen jätteduktig och det kan jag med bli om jag bara över.

Han springer in och jag står kvar och fånler. Ungar är så härliga ibland (sätt in smiley som är så stor att den inte finns).

På torsdagens rastvakt så hittade jag en liten kille sittande på lilla rinkens kant. Alla andra ettor och tvåor hade gått in men han satt där och dinglade med sina ben från kanten. Han hade fortfarande sina skridskor och hockeyhjälmen på sig. Jag tänkte att han kanske var ledsen och gick fram och frågade honom om något hade hänt. Han tittade upp och såg så lycklig ut.

- Jag har åkt skridskor!

- Ja, det kan jag se. Men är det inte dax att gå in nu?

- Jo, de andra har gått in.

- Men ska inte du gå in?

- Jo, jag tänkte det men jag kan inte få av mina skridskor. Läraren gjorde en dubbelknut.

Ungen ser fortfarande jätteglad ut. Jag hjälper honom av med sin hjälm och sätter mig ner och hjälper honom av med skidskorna och på med skorna. Under tiden berättar han glatt att detta är andra gången i sitt liv som han har åkt skridskor och första gången var dagen innan. Han är tydligen jätteduktig och det kan jag med bli, berättar han, om jag bara övar mig.

Han springer in och jag står kvar och fånler. Ungar är så härliga ibland (sätt in smiley som är så stor att den inte finns).