I dag fick vi äntligen enkäten med frågor kring förlossningen och kontakten med mödravården. Vi startade med att prisa personalen och deras underbara arbete under vår vistelse och sen risade vi att datorn som man skulle registrera sin e-mailadress i inte funkade och att det därför tog två månader drygt innan vi kunde svara på enkäten.
Vi gav en stor känga eftersom det bara var på mammans frågor som man kunde ge frisvar på slutet och pappan/partnern fick svara på tre frågor om hur hen kände det under mvc-besök, förlossning och bb-vistelsen. Så vi var inte så nöjda med enkäten. De hade även en fråga som vi inte riktigt kunde svara på för begreppet var nytt för oss och inte definierat "Var ni nöjda med bb-mottagningen?" Vad fasen är bb-mottagningen? Det skrev vi också i frisvaren.

Jag passade på att klaga på sjuksköterskan som kläckte ur sig att brösten var tomma efter 10 minuters amning och att det inte var någon idé att fortsätta längre. Nu två veckor senare så har jag ännu mindre mjölk och mitt barn äter mer ersättning. =(
Men jag har i dag lyckats amma utan amningsnapp flera gånger. Yey!!! Inte så att jag slänger amningsnapparna än men det kändes som en liten seger under detta amningskrig.

Jag har ju gått och mått dåligt för jag vet inte hur läkningen har gått och jag har ganska ont fortfarande. Så i måndags ringde jag till kvinnohälsan och bokade en tid för att få träffa läkare och undersökas. I dag var det dax och det gick bra. Läkningen ser bra ut och det onda som jag har kommer att försvinna gradvis under läkningstiden. Tydligen så har musklerna svårt att slappna av när jag sitter och står och det är därför som det gör ont, så jag fick rådet att jobba på avslappning och i morgon ska jag träffa sjukgymnasten och då tänkte jag fråga henne om hon har några tips och idéer. I morgon ska i även väga E. Han hade ju bara gått upp 100 gram på 21 dagar och efter den frustrerande amningsvägningen förra veckan och frenetiskt ammande och tilläggsmatande sen dess så hoppas vi nu att han har gått upp i vikt. D räknade ut att han borde ha gått upp 140 gram på en vecka i alla fall. Så jag återkommer i morgon om det.
Jag blev efter mycket om och men också sjukskriven ytterligare en tid på 50%. Så nu har jag dåligt samvete för D behöver jobba både för att han vill det och för att de andra går på knäna. Men det ger mig tid att läka mera, träna upp musklerna och att må lite mentalt bättre. Känns som bristningsgränsen när man inte fått sova en natt och har ont. Men nu ska det bli bättre och jag har även fått remiss till vårdcentralen om att jag vill ha kontakt med någon att tala med om allt som har hänt.