Besiktning
Jag blev efter mycket om och men också sjukskriven ytterligare en tid på 50%. Så nu har jag dåligt samvete för D behöver jobba både för att han vill det och för att de andra går på knäna. Men det ger mig tid att läka mera, träna upp musklerna och att må lite mentalt bättre. Känns som bristningsgränsen när man inte fått sova en natt och har ont. Men nu ska det bli bättre och jag har även fått remiss till vårdcentralen om att jag vill ha kontakt med någon att tala med om allt som har hänt.
Vad jobbigt att ni ska behöva gå igenom det här Elin! Första tiden med världens finaste bebis ska ju vara lugn och man ska kunna njuta ordentligt! Nu hoppas jag att det vänder och jag hoppas att du får prata med någon så att du får bearbeta allt som hänt! Det tror jag är jätteviktigt! Tänker på dig/er! :)
Kram
Nu hade jag inte lika dramatisk förlossning som du råkade ut för men direkt efter så gled jag in i en depression som satt i nästan ett helt år. Så jag känner igen den där känslan "Halååå, var är den där magin? Var är den här njuuuutningen som alla talar om?" Kände mig snuvad på det. Men sedan efter att ha pratat med flera personer insåg jag att det är lång ifrån "standard" att alla ska uppleva bebislyckan och lugnet där i början. Själv tycker jag att vi matas med orealistiska föreställningar om vad den första tiden innebär. Vi pratar för lite om hur tufft det kan vara, hur stressigt, intensivt och inte alls så mysigt det hela kan upplevas.
Vi pratar för lite om de kroppsligga och psykiska svårigheter vi kan ha direkt efter förlossningen. För mig tog det ett år att bli av med foglossningen och sviterna av carpal tunnel finns kvar. Sedan min tendens att få depressionen gör inte saken bättre.
Du är inte ensam, E. det är tufft nu på många plan men det blir bättre. Bara du ger dig själv en möjlighet att läka och vila.
Kram