Sängfunderingar
Hoppas att läkaren ska ringa i dag så jag kan fråga om läkningsprocessen och om sjukskrivning. Förstår inte hur jag ska orka vara själv med E när jag knappt orkar vara själv. Har inga muskler kvar och kan inte införskaffa några på en vecka. Läkningen verkar ju gå bra men jag vill tala med någon som vet. Det svider en del och svulnaden har gått ner så jag hoppas det betyder att allt går bra.
Mamma (mormor) är ute och går med E i vagnen varje dag. I dag somnade sonen så fort hon la honom i vagnen. Detta bådar gott inför framtiden =) Pappa (morfar) kommer hit om några timmar också så i helgen är det fyra famnar för sonen att vandra mellan.
Biter naglarna
Gaaah... en vecka och det håller. Håller på att läka men jag är sjukt nervös ändå.
Min son är föresten den sötaste lille kille som finns. Han har börjat le mer och mer och då glömmer man allt =)
Håller tummarna
Operationen i torsdags funkade, jag var tvungen att stanna över natten för jag var ganska groggy, hade ont och blodtrycket var lite lågt. E klarade sig bra på bröstmjölken jag hade pumpat och lite ersättning som vi var tvungna att lägga till eftersom jag stannade en extra natt. Nu har jag spenderat fem dagar mest i sängen, har vågat mig på att sitta några få gånger men jag är inte säker förrän till helgen och kanske inte ska ropa hej förrän om en och en halv vecka när 14 dagar har gått.
Det är konstigt hur närstan förlamande rädslan kan göra en. Det gör nästan ont i kroppen för att jag inte är mera än en matmaskin just nu. Vill vara mamma men det får vänta på grund av rädslan. Jag är mycket lyckligt lottad att min mamma är här och tar hand om E på dagarna, D tar lyft och byten på natten och jag matar dygnet runt.
Orkar inte så mycket besök just nu men jag hoppas att mina drömmar om barnvagnspromenader, fikor och andra föräldraledighetsrelaterade trevligheter ska uppfyllas.
Det är konstigt hur närstan förlamande rädslan kan göra en. Det gör nästan ont i kroppen för att jag inte är mera än en matmaskin just nu. Vill vara mamma men det får vänta på grund av rädslan. Jag är mycket lyckligt lottad att min mamma är här och tar hand om E på dagarna, D tar lyft och byten på natten och jag matar dygnet runt.
Orkar inte så mycket besök just nu men jag hoppas att mina drömmar om barnvagnspromenader, fikor och andra föräldraledighetsrelaterade trevligheter ska uppfyllas.
Läkarsamtal
Var på inskrivning i går och träffade läkare och en sjuksköteska. Läkaren gnällde på mig för att jag inte hade sett till att vara sjukskriven under läkningsprocessen. Jag sa att jag hade förväntat mig att läkarna hade talat om om det var nödvändigt =( Hon beslutade sig i alla fall snabbt för att hon också ska vara med på operationen. Så nu har jag tre läkare som ska vara med under rekonstruktionen =) de är angelägna om att det ska gå bra i alla fall.
Fick frågan om jag var orolig för operationen med. Det är jag inte, utan jag är mer orolig för att samma sak ska hända igen och ytterligare smärta och oförmåga att ta hand om mig själv och mitt barn skall bli en verklighet. I mitt huvud så har jag nu kommit halvvägs, en plats jag trodde jag inte skulle orka leva till för fyra veckor sen. Nu är det fyra veckor kvar, så nu kör vi!
skrik och panik
Efter en massa skrik, panik fick jag plötsligt för mig att jag skulle envisas att inte använda amningsnappen till lunchamningen så belönades jag med största rapen/spyan och sen ett ljuvt leende från E. På något sätt så är det värt allt då =) Nu sover han nöjt i sjalen och jag ska äntligen komma ihåg att äta lunch...
TACK alla underbara!!!
Insåg just vilka underbara människor jag har runt mig. Ni är fantastiska, ingen nämnd ingen glömd =)
Nu tror jag bestämt att det kommer grus till vår infart... alltid lika spännande att se folk backa med släp ner på vår tomt.
Nu tror jag bestämt att det kommer grus till vår infart... alltid lika spännande att se folk backa med släp ner på vår tomt.
Dåligt samvete...
Dag tre hemma själv med E. Dagarna går bra men ibland får jag så dåligt samvete, i går låg han och skrek och jag kunde inte förstå varför eftersom han hade fått mat och ny blöja. Till slut så lyfte jag upp honom (hade försökt söva i sängen) och då visade det sig att han hade kissat i blöjan och det hade läckt så han var blöt och kall om benet. Tala om dåligt samvete. I dag skulle jag duscha när han hade somnat efter morgonmatningen, han brukar gny till ibland när magen kniper men när jag kommer ur duschen vrålar han och jag kollar till honom. Då har han kräkts största spyan i sängen och den har runnit ner på sidan av hans ansikte och in i örat. Så nu vet i fåglarna om jag vill lämna honom själv så igen. Men det måste man ju, så är det någon som har tips på dilemmat?
Bättre och bättre
Så nu är det bestämt. Den 17 januari så blir det operation för rekonstruktion. Så nu ska jag försöka göra roliga saker innan dess, för sen blir det sjukskrivning i fyra veckor och kanske lite depression igen.
I dag är första dagen som jag och Elias är själva hemma. Jag saknar D men än så länge har det gått ganska bra för att vara första dagen. Jag har en plan om att det det gå bättre och bättre i alla fall.
Trötthet
Att vara vaken i en till en och en halv timme med tre till fyra timmars mellanrum på natten gör en något trött i huvudet =) E har en massa gas i magen stackaren och har svårt att somna om han inte ammas tills han somnar. Jag hoppas att han inte kommer ha sånna problem hela tiden. Jag hoppas att han inte har fått min nervösa mage.
Att göra
I dag är det vardag. D är hemma tills nästa vecka i alla fall så i dag ska vi förbereda lite inför att jag kommer bli sjukskriven igen. Så vi ska hämta en rullstol, en duschstol och en avlastningskudde. Rullstolen kan ju kännas lite overkill men det ska bli skönt att ha den för att kunna komma ut och kanske gå och handla när man inte kan gå så mycket. Den kommer nog inte att användas här hemma. Vi övar även på att liggamma och det går bättre och bättre, det tråkiga är bara att jag behöver hjälp oftast från D att placera E så att han kan äta =/ Men det ska vi öva på med =)
E fick en jättehäftig present av sina farbröder i går, en skinnpaj i storlek 92 så han kan inte ha den på ett år men å så söt den var =)
E fick en jättehäftig present av sina farbröder i går, en skinnpaj i storlek 92 så han kan inte ha den på ett år men å så söt den var =)
