Var på inskrivning i går och träffade läkare och en sjuksköteska. Läkaren gnällde på mig för att jag inte hade sett till att vara sjukskriven under läkningsprocessen. Jag sa att jag hade förväntat mig att läkarna hade talat om om det var nödvändigt =( Hon beslutade sig i alla fall snabbt för att hon också ska vara med på operationen. Så nu har jag tre läkare som ska vara med under rekonstruktionen =) de är angelägna om att det ska gå bra i alla fall. 

Fick frågan om jag var orolig för operationen med. Det är jag inte, utan jag är mer orolig för att samma sak ska hända igen och ytterligare smärta och oförmåga att ta hand om mig själv och mitt barn skall bli en verklighet. I mitt huvud så har jag nu kommit halvvägs, en plats jag trodde jag inte skulle orka leva till för fyra veckor sen. Nu är det fyra veckor kvar, så nu kör vi!