Efter en massa skrik, panik fick jag plötsligt för mig att jag skulle envisas att inte använda amningsnappen till lunchamningen så belönades jag med största rapen/spyan och sen ett ljuvt leende från E. På något sätt så är det värt allt då =) Nu sover han nöjt i sjalen och jag ska äntligen komma ihåg att äta lunch...