Har jag sagt att jag inte är barnkär, jag har liksom inte den där genen som automatiskt gör att jag klickar med alla barn och vet precis vad de vill. I går var jag förskolelärare för första gången i mitt liv, det gör jag gärna inte om... Kände en enorm frustruation av att inte ha någonting att göra, att bara titta, försöka kommunicera och att inte få något som helst gensvar. Nu vet ni att jag inte är den som drar mig för att fjanta med miner men inte ens det gick hem i denna tuffa omgivning. Nej 3 till 5 åringar är inte min gebit helt enkelt. Ser däremot fram mot att ha femmorna och niorna i textil i dag. Äntligen någonting som jag kan och som jag förstår och som jag kan förmedla till personer som lyssnar på mig och inte stoppar isolering i munnen...