Annars så är de stora gemensamma ytorna här hemma klara men arbetsrummet har varit försummat. Det kommer jag nog ta tag i nästa vecka, För vet ni vad?! vi har fått internet och telefon. Kan ni tänka er, det tog bara två och en halv vecka av ringande och irritation och så vipps funkar allt...

Jag fick föresten lite skrämselhicka i går. Jag steg upp vid tjugo över åtta för att se att D hade kommit iväg till jobbet (på grund av att vi hostar båda två så sover vi i olika sängar). Han var inte hemma så jag gick och skulle sova lite till. Då ringer min mobil och det visar sig vara vårdcentralen som undrar varför han inte har kommit till jobbet och varför han inte svarar på sin mobil. Jag sägar att han inte är hemma utan borde vara på väg. Sköterskan förklarar att han är 20 minuter sen och han hade en patient redan vid åtta och att det fanns telefontid från tjugo över åtta. Här kan jag säga att jag blev lite nervös och även sköterskan viste inte riktigt vad hon skulle säga. Hade han kört av vägen eller blivit påkörd. Jag sa till henne att hon skulle be honom ringa när han kom fram. Vär klockan hade passerat halv nio så var jag beredd att ta på mig kläderna och bege mig ut och leta med bilen för att vara på den säkra sidan. DÅ ringer Daniel och berättar att han nu är framme, allt är bra och att han hade försovigt sig. Alla hade tydligen dykt på honom om att ringa mig när han kom fram så att jag inte skulle vara orolig och sköterskan som hade ringt tyckte det hade varit riktigt otäckt. Detta var något jag aldrig vara med om igen...