Dyslexi och dyskalkyli
I dag hörde jag om en utredning som tar upp att lärare i skolan inte hjälper elever med dyslexi, inte använder de hjälpmedel som finns och inte utbildar sig i ämnet. I skolan jag jobbar är det inte hjälpmedlen, kunskapen eller lärarna som är problemet. Problemet ligger i att det inte finns några pengar till det som behövs.
För att kunna hjälpa elever som har problem behöver lärare tid, tid kostar och antalet lärare i skolan sjunker (brukar även kallas att elevgrupperna blir större, men det är samma sak).
Hjälpmedel kostar en massa pengar och dessa finns inte i dagens budget, i dag fick jag veta att ett hjälpmedel i matte för en år fem kostar drygt 800 kr för ett år. Hur ska det fungera om det redan är en ansträngd budget.
Utbildning är något som alla lärare har ett intresse i att skaffa sig men om det är en ständig kamp för pengar, tid och vilja från skolledning så är det inte så värst inspirerande att försöka, när sen inte kompetensen får komma till sin rätt så tröttnar lärare på att försöka.
När jag nu läser vad jag har skrivit så vill jag hävda att det är inte hos lärare eller ens hos den enskillda skolan som problemet sitter utan hos politikerna som verkar leva av en grav dyskalkyli. Matten går helt enkelt inte ihop.
Kommentarer
Trackback
