Besiktning

Jag har ju gått och mått dåligt för jag vet inte hur läkningen har gått och jag har ganska ont fortfarande. Så i måndags ringde jag till kvinnohälsan och bokade en tid för att få träffa läkare och undersökas. I dag var det dax och det gick bra. Läkningen ser bra ut och det onda som jag har kommer att försvinna gradvis under läkningstiden. Tydligen så har musklerna svårt att slappna av när jag sitter och står och det är därför som det gör ont, så jag fick rådet att jobba på avslappning och i morgon ska jag träffa sjukgymnasten och då tänkte jag fråga henne om hon har några tips och idéer. I morgon ska i även väga E. Han hade ju bara gått upp 100 gram på 21 dagar och efter den frustrerande amningsvägningen förra veckan och frenetiskt ammande och tilläggsmatande sen dess så hoppas vi nu att han har gått upp i vikt. D räknade ut att han borde ha gått upp 140 gram på en vecka i alla fall. Så jag återkommer i morgon om det.
Jag blev efter mycket om och men också sjukskriven ytterligare en tid på 50%. Så nu har jag dåligt samvete för D behöver jobba både för att han vill det och för att de andra går på knäna. Men det ger mig tid att läka mera, träna upp musklerna och att må lite mentalt bättre. Känns som bristningsgränsen när man inte fått sova en natt och har ont. Men nu ska det bli bättre och jag har även fått remiss till vårdcentralen om att jag vill ha kontakt med någon att tala med om allt som har hänt.


Kommentarer
Lolitha

Vad jobbigt att ni ska behöva gå igenom det här Elin! Första tiden med världens finaste bebis ska ju vara lugn och man ska kunna njuta ordentligt! Nu hoppas jag att det vänder och jag hoppas att du får prata med någon så att du får bearbeta allt som hänt! Det tror jag är jätteviktigt! Tänker på dig/er! :)

Kram

2013-02-14 @ 19:20:50
G.

Nu hade jag inte lika dramatisk förlossning som du råkade ut för men direkt efter så gled jag in i en depression som satt i nästan ett helt år. Så jag känner igen den där känslan "Halååå, var är den där magin? Var är den här njuuuutningen som alla talar om?" Kände mig snuvad på det. Men sedan efter att ha pratat med flera personer insåg jag att det är lång ifrån "standard" att alla ska uppleva bebislyckan och lugnet där i början. Själv tycker jag att vi matas med orealistiska föreställningar om vad den första tiden innebär. Vi pratar för lite om hur tufft det kan vara, hur stressigt, intensivt och inte alls så mysigt det hela kan upplevas.
Vi pratar för lite om de kroppsligga och psykiska svårigheter vi kan ha direkt efter förlossningen. För mig tog det ett år att bli av med foglossningen och sviterna av carpal tunnel finns kvar. Sedan min tendens att få depressionen gör inte saken bättre.

Du är inte ensam, E. det är tufft nu på många plan men det blir bättre. Bara du ger dig själv en möjlighet att läka och vila.
Kram

2013-02-14 @ 20:41:13


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0