Operationen i torsdags funkade, jag var tvungen att stanna över natten för jag var ganska groggy, hade ont och blodtrycket var lite lågt. E klarade sig bra på bröstmjölken jag hade pumpat och lite ersättning som vi var tvungna att lägga till eftersom jag stannade en extra natt. Nu har jag spenderat fem dagar mest i sängen, har vågat mig på att sitta några få gånger men jag är inte säker förrän till helgen och kanske inte ska ropa hej förrän om en och en halv vecka när 14 dagar har gått.
Det är konstigt hur närstan förlamande rädslan kan göra en. Det gör nästan ont i kroppen för att jag inte är mera än en matmaskin just nu. Vill vara mamma men det får vänta på grund av rädslan. Jag är mycket lyckligt lottad att min mamma är här och tar hand om E på dagarna, D tar lyft och byten på natten och jag matar dygnet runt.
Orkar inte så mycket besök just nu men jag hoppas att mina drömmar om barnvagnspromenader, fikor och andra föräldraledighetsrelaterade trevligheter ska uppfyllas.